Autentiskt och välspelat om plågad artist | Läsarnas Fria

LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Recensioner
Elin Dunås

  • Filmen skildrar Ian Curtis väg från ung lovande artist till självmord.
Läsarnas Fria

Autentiskt och välspelat om plågad artist

Filmen om den plågade sångaren i post punk-bandet Joy Division är här. Skådespeleriet är lysande och huvudrollsinnehavaren nästan skrämmande porträttlik.

 

Film: Control
Regi: Anton Corbijn
Medverkande: Sam Riley, Samantha Morton
Längd: 119 minuter
Visas: På Stockholms Filmfestival, 15-25 november

Jag har aldrig lyssnat jättemycket på Joy Division, men alltid när jag hör dem tänker jag på min äldre bror och den bild av Ian Curtis som satt i hans tonårsrum på 1980-talet. ”Det är sångaren i Joy Division”, sa han första gången jag såg den, och la till: ”Han tog livet av sig”.

 

Jag har aldrig förstått varför Ian Curtis tog livet av sig, men. Som åskådare kan man bara beklaga att han inte såg någon annan utväg, när det borde ha funnits flera. Det här är en deprimerande historia, som ändå innehåller några humoristiska inslag. Jag ska inte förstöra nöjet genom att avslöja dem.

Filmen bygger på en mer än tio år gammal biografi, Touching from a distance, skriven av Ian Curtis änka Debbie Curtis. I filmen gestaltas hon mycket sympatiskt av den prisbelönta skådespelaren Samantha Morton.


I den svartvita, gryniga filmen får vi följa huvudpersonens väg från tillbakadragen ung man som går på Sex Pistols-konsert i Manchester, till hyllad, men olycklig popstjärna. Han gifter sig 19 år gammal, men inser snabbt att det var ett misstag. Då är redan ett barn på väg. Han förälskar sig i en annan kvinna och plågas av skuldkänslor för att han sviker sin familj. Sällan har väl en mer likgiltig pappa visats på film. Han är en usel pappa, och han vet om det, han verkar nästan äcklas av sitt barn. Musikkarriären känns med den stigande berömmelsen allt mer kravfylld. Dessutom präglas hans liv av återkommande epilepsianfall, bortom all kontroll. Han tappar fotfästet.


Regissören, holländaren Anton Corbijn, är musikvideoregissör men kanske mest känd för sina fotografier av artister. Det var när han hörde bandets första platta Unknown pleasures 1979 som han bestämde sig för att flytta till London. Där jobbade han för musikmagasinet NME och fotade bandet flera gånger.

Enligt en artikel i DN ska tidigare Joy Division-bandmedlemmen och sedermera sångaren i New Order, Bernard Sumner, ha sagt att Control fångar alla personer på ett förvånansvärt träffande sätt. Det är lätt att tro honom. Skådespeleriet känns som i många brittiska filmer väldigt äkta, och huvudrollsinnehavaren, spelad av Sam Riley, är nästan otäckt porträttlik.



Filmen fick ett strålande mottagande efter premiärvisningen i Cannes i maj. Under en nästan fullsatt pressvisning i Stockholm är det knäpp tyst i salongen varenda minut.



Fakta Joy Division

Bandet var aktivt 1977-1980, och hann bara släppa två album, Unknown pleasures och Closer. Sedan sångaren Ian Curtis tagit livet av sig fortsatte bildade resten av bandet gruppen New Order.

 

Fotnot: Boken Touching from a distance kom helt nyligen ut i svensk översättning.

Rekommenderade artiklar

Robotfolket - Årets viktigaste bok?

Det här är en bok jag varmt rekommenderar till alla som är det minsta nyfikna på hur världen fungerar bakom ridåerna och som älskar att dyka ner i en spännande äventyrsroman samtidigt som man får en chans att växa som människa.

© 2018 Läsarnas Fria