Krönika: Reformera almanackan för ökad välfärd! | Läsarnas Fria

LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Krönika
Lars Josefsson

Läsarnas Fria

Krönika: Reformera almanackan för ökad välfärd!

Är vår välfärd på väg att urholkas? Vad ont kan exempelvis inte uppstå om svenska folkets spelande och dobblande sjunker under fyrtiomiljarderstrecket? Just nu skrivs det spaltmil om bruttonationalproduktutvecklingsfarhågorna. Men det skrivs nära nog ingenting om de uppseendeväckande möjligheter som en kraftfull almanacksreform skulle innebära.

Varje skottdag innebär en genomsnittlig BNP-ökning med 0,27 %. Till yttermera visso kan vi glädja oss över att Första maj detta nådens år sammanfaller med Kristi Himmelfärds dag. Vår svenska ekonomi slipper härmed 24 timmar av destruktiv arbetsbegränsning.
 
Men dessa rader är inte tillkomna för att konstatera självklarheter. En kreativ och konstruktiv almanacksreform innefattar oanade möjligheter. Idag bjuder vår almanacka oss 616 namnsdagar. Varje firad namnsdag kan rätt bearbetad innebära ökade inköp framförallt inom konditori- och leksaksbranscherna. Men naturligtvis kan antalet namnsdagar radikalt ökas. Direkt förödande är det förstås att aktuella tjugofem-i-topp-namn såsom Leo, Liam, Melvin och Saga saknar sin konsumtionspotential. För att inte tala om 2007 års rocket, nämligen Sigge!
 
Just i dagarna infaller semlans självaste crescendo. I dess feta kulinariska och kalendariska utvidgning ser vi det sannolikt hittills mest lyckade exemplet på hur en endagsföreteelse medelst lyckade marknadsföringsgrepp har utvecklats till att bli ett angeläget marknadssegment. Redan nästkommande år beräknas semlan generera en miljard bruttokronor.
 
Må-bra-konceptet i almanackan har allmänt sett oanade utvecklingsmöjligheter. Idag är det nära nog endast kanelbullen och ostkakan som har sina egna artikulerade konsumtionstillfällen. Detta innebär självklart att en ekonomisk potential nära nog helt negligeras. Som bohuslänning kan jag med rätta reagera mot att äggosten inte har sin dag eller varför inte sina dagar. Enligt ekonomisk teori bör exklusiva nationalexotiska maträtter lämnas företräde. Lämpliga exempel härpå är landskapsrätterna älgfärsjärpar, harsadlar och cheddarbakad Halmstadslax. Närmast diskriminerande är det förstås att napoleonbakelsen och prinsesstårtan ännu inte har sina dagar när den simpla kanelbullen redan hyllas.
 
Apropå prinsesstårtans rojalistiska anknytning så finner jag det anmärkningsvärt att Gustav Adolf har sin dag och sitt bakverk, medan vi saknar motsvarande hyllningar knutna till alla våra övriga stolta majestäter. I feminismens tidevarv är det naturligtvis särskilt angeläget att drottning Kristina får sin dag och sin påbjudna konungsligt påkostade hyllningsrätt. Måhända kan ripbröst med drottningsylt vara en passande meny.
 
Eftersom kvinnligheten faktiskt numerärt dominerar över undertecknads kön kan det vara på sin plats att Drottning Kristinas dag inte sammanfaller med internationella kvinnodagen även om denna dag ännu inte visat sig kunna generera några betydande kassatillskott.
 
I detta rojalistiska sammanhang finns än en gång anledning att återkomma till semlan. Sannolikt finns det förutsättningar för att vår dyre konung Adolf Fredrik, vilken ju som bekant avled efter överkonsumtion av hetvägg, skulle kunna brukas för att ytterligare förlänga semlans konsumtionssäsong. Adolf Fredrik föddes nämligen den 3 maj. Hittillsvarande försök till en sådan förlängning har strandat på konkurrens från påskkommersen. I en tid när arbetarklassens materiella välfärd blivit allt mera säkerställd har förutsättningarna dramatisk ökat för att semlan även skall kunna utvecklas till en god tradition i kampens tåg. Grädden bör då lämpligen ges en tillsats av ett radikalt rött färgämne.
     
Mors dag i all ära, men lika angeläget är det förstås att hylla alla våra mormödrar och farmödrar. Och i jämställdhetens namn då även farfäder och morfäder. I en tid av rotlöshet bör vi åtminstone även celebrera alla kusiner, mostrar, fastrar, morbröder och farbröder. I ett andra steg bör även sysslingar, mågar, svägerskor med flera få sina rättmätiga konsumtionspositioner.
 
Parallellt med dessa angelägna reformer finns det all anledning att på allvar överväga en mer radikal översyn av veckodagarna. Den samlade merkantila erfarenheten visar att fredagar är goda handelsdagar, medan söndagarna är betydligt sämre. Det självklara förslaget blir följaktligen att samtliga söndagar ersätts med fredagar. Med liknande argumentering borde den 25:e finnas minst två gånger varje månad.
 
Vår vällevnad har länge nu gynnats av en högkonjunktur. Innan denna mattas bör vi avslutningsvis dramatiskt utöka årets totala antal dagar. Det är svårt att finna någon annan åtgärd som bättre skulle kunna gynna vår bruttonationalprodukt och härmed vårt välstånd. Redan en modest höjning till 400 dagar innebär att vårt land vid en internationell jämförelse skulle inta en obestridlig tätposition.
 
Låt inte konservatism och brist på kreativitet stå i vägen för ett angeläget ekonomiskt språng!  
 
Lars Josefsson
Välfärdskonsulent   

swisha en tia:  123 427 91 05

Rekommenderade artiklar

Robotfolket - Årets viktigaste bok?

Det här är en bok jag varmt rekommenderar till alla som är det minsta nyfikna på hur världen fungerar bakom ridåerna och som älskar att dyka ner i en spännande äventyrsroman samtidigt som man får en chans att växa som människa.

© 2016 Läsarnas Fria