Feminismen enar sig för en ny dimension i politiken | Läsarnas Fria

LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Inrikes
Veronica Svärd

Läsarnas Fria

Feminismen enar sig för en ny dimension i politiken

I Läsarnas fria, nr 20, skrev jag artikeln Feminism som radikal utgångspunkt för politiken, men Eija Hetekivi Olsson hävdar i nr 30 att den feminism som jag representerar som styrelseledamot för Feministiskt initiativ glömmer aspekterna kapital, klass och parallella förtryckarsystem. Påståenden stämmer inte, men är viktiga att fördjupa i en uppföljande artikel.

Sedan 1800-talet har vi otaliga partier i Sverige och runt om i världen som har klass och kapital som grund för sin politik. Tänkandet som grundar sig på begreppen klass och kapital är helt dominerande i politiken idag och andra perspektiv som försöker ge sig in i politiken förlöjligas. Miljöpartiet återhämtade sig efter att ha blivit förlöjligade under flera år och Feministiskt initiativ behöver fortfarande hävda sitt existensberättigande inom politiken med feminism som en ny dimension i politiken.
 
Hur förhåller sig då Feministiskt initiativ till klass? Vi har hittills sällan talat om begreppet klass i sig, för det gör som sagt så väldigt många andra – på feminismens bekostnad. Feministiskt initiativs avsikt när det startades var inte att bli ännu ett parti vars diskussioner domineras av klass, utan avsikten var att lyfta fram den nya dimensionen feminism. Feministiskt initiativ strävar efter att sätta fingret på hur olika grupper i samhället drabbas hårt av diskriminering och förtryck och finna nya lösningar på att lösa våra vardagsproblem.
 
Vår utgångspunkt är maktkritiken, och tvärtemot vad Hetekivi Olsson skriver så är Feministiskt initiativ det parti som på allvar talar om att olika förtryckarsystem förstärker varandra, så kallad intersektionalism. Det är i sig en inkluderande grund som gör att många olika slags feminister är välkomna att brinna för sina hjärtefrågor utifrån sina erfarenheter och kunskaper. Därför kan Feministiskt initiativ uppfattas som brokigt, men det är också lösningen om en inte vill hamna i den splittring som vänstern alltjämt lider av. Att olika maktkritiska perspektiv möts är konstruktivt och leder den politiska utvecklingen vidare.
 
Vad innebär det att se olika förtryckarsystem? Funktionshindrade kvinnor är exempelvis mer utsatta än funktionshindrade män, ekonomiskt och socialt och för sexuella övergrepp. Utlandsfödda kvinnor drabbas mer av arbetsskador och fattigdom än män i samma grupp. Homo- och bisexuella kvinnor tjänar inte lika mycket pengar som homo- och bisexuella män och är osynliggjorda i det offentliga livet. HBT-personer som vågar trotsa könsstereotypa beteenden och utseenden förlöjligas, misshandlas och mördas. Ännu värre är det ofta för dem som tillhör flera av dessa diskriminerade grupper samtidigt. En mörkhyad kvinna som haltar och håller sin flickvän i handen vet kanske inte alltid för vilken grund hon blir hånad och utsatt för trakasserier. Att se att denna kvinnas olika utsatthetsfaktorer samverkar och förstärker hennes utsatthet är den förenklade beskrivningen av intersektionalism.
 
Att Feministiskt initiativ blev förlöjligade i media för ett par år sedan grundade sig just i det faktum att vi inte accepterade att politiken ska ha vita heterosexuella funktionella som ständig utgångspunkt och vägrade infinna oss i den manliga ”könsneutrala” förståelsen av hur ekonomisk fördelningspolitik ska föras.
 
Hetekivi Olsson menar liksom de flesta politiker att kapitalism och klassystem är könsneutrala och pekar på att 95 % av Sveriges befolkning inte äger någon förmögenhet (en tolkning av statistiken som säkert kan diskuteras men som jag inte ägnar mig åt här). Men om vi lyfter blicken internationellt så är det ett faktum att män äger 99 % av alla tillgångar globalt, och tjänar 90 % av alla inkomster trots att kvinnor utför 2/3 av allt lönearbete. Och då är inte de klassiskt obetalda ”kvinnliga” sysslorna så som det omfattande arbetet med omsorg om barn, sjuka och gamla ens med i statistiken. Att hävda att kapital och klass är könsneutralt är verklighetsfrånvänt och gynnar knappast kampen mot fattigdom.
 
Vi vet idag att internationellt bistånds- och solidaritetspolitik måste ha ett tydligt genusperspektiv och inkludera kvinnors ägande för att bistånd ska gynna samhällsutveckling, välfärd och nya generationers uppväxt. Vi vet att det mest förödande för välfärden och människors överlevnad är krig – ändå fortsätter mansdominerat ledda stater att fokusera på krigföring och mördande. Även utrikesminister Carl Bildt struntar i FN:s resolution 1325. Resolution 1325 är tänkt att i fredsskapande syfte få in fler kvinnor i fredsprocesserna eftersom det främst är kvinnor i krigsdrabbade civila samhällen som har kunskaper och engagemang att arbeta efter icke-våldsprincipen.
 
Jag frågar mig också vad klass innebär idag, otaliga år efter att begreppet började användas? Samhällen ser olika ut nu från då, och Feministiskt initiativ har valt att inte okritiskt och slentrianmässigt använda gamla begrepp som klass när andra förklaringar kan bidra på mer precisa sätt. Klassbegreppet behöver ses över och moderniseras om politiken ska hänga med i samhällsutvecklingen och nya kunskaper måste finnas med i de diskussionerna om inte kvinnors faktiska erfarenheter ska fortsätta att slukas upp av gamla konservativa manliga uppfattningar. De diskussionerna förs varsamt och aktivt i Feministiskt initiativ.
 
Idag är inte låg inkomst automatiskt kopplat till låg utbildning, och hög akademisk utbildning leder inte automatiskt till arbete och hög lön. Det är allra tydligast för kvinnor och utlandsfödda. Personligen har jag aldrig haft så hög inkomst och ekonomisk frihet som när jag innan min högskoleutbildning arbetade som servitris.
 
Människor som skulle definiera sig som att ha levt i övre medelklass eller överklass i sitt hemland är förpassade till arbetslöshet, socialbidrag och marginalisering i Sverige. En välutbildad och högavlönad familj som får ett svårt sjukt barn förpassas till en helt annan levnadsstandard och blir ännu mer ojämställd vilket leder till att kvinnan står inför fattigpension. I vårt ständigt föränderliga liv i ett allt mer globaliserat samhälle så förflyttar sig människor mellan olika positioner beroende på vilka identitetsfaktorer vi bär på.
 
Genusforskningen är relativt ny, men de nya kunskaperna är ofta omskakande kring hur det faktiskt ser ut för oss kvinnor, män och transpersoner i Sverige, Europa och i världen. Att feminister har mer av denna genuskunskap betyder inte att kunskapen är farlig. Kunskap borde vara en självklar grund för alla seriösa politiker att bygga sin politik på. Och att akademiska och statistiska kunskaper kommer ur människor vardag, glöms lätt bort.
 

Feministiskt initiativ kan aldrig acceptera att kvinnors liv fortsätter att förpassas till osynlighet och oavlönat arbete. EU:s framtida ekonomiska överlevnad hänger på ökad jämställdhet. Allt talar för att det börjar bli kris i befolkningsfrågan i EU eftersom frånvaron av jämställdhet ställer kvinnor inför valet: barn eller karriär. Allt fler kvinnor utbildar sig och vill kunna kombinera föräldraskap med yrkesliv. Hemmafruarna står inte längre till förfogande som oavlönade barn- och välfärdsproducenter, och barnafödandet får stå tillbaka. Den nya generationen kommer helt enkelt inte att räcka till för att kunna försörja en alltmer åldrande befolkning.

Lösningen ligger i jämställdhet – både i föräldraskapet och på jobbet. Det är därför Feministiskt initiativ behövs i politiken och ställer upp i riksdagsvalet 2010 och i EU-valet i juni 2009.

Veronica Svärd, styrelseledamot Feministiskt initiativ

Rekommenderade artiklar

Robotfolket - Årets viktigaste bok?

Det här är en bok jag varmt rekommenderar till alla som är det minsta nyfikna på hur världen fungerar bakom ridåerna och som älskar att dyka ner i en spännande äventyrsroman samtidigt som man får en chans att växa som människa.

© 2017 Läsarnas Fria