LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Debatt
Mats Höglund

Läsarnas Fria

Kapitalismen ska räddas, men inte med nyliberala recept

Finanskrisen har debatterats vilt under de senaste veckorna. Nyliberalerna med sin frontfigur Johan Norberg är förstås representerade. De vill kort sagt att världens regeringar inte skall rädda bankerna eftersom det ger fel signaler. Vänstersidan representeras av debattörer som Lars Pålsson Syll, Bo Rothstein, Stefan de Vylder och Johan Ehrenberg. De går hårt åt nyliberalerna och menar att krisen visar behovet av mer reglering av finanssektorn, men också mer välfärdspolitik. Det senaste är att EU:s ledare har bestämt sig för att ta krafttag.

Lars Pålsson Syll, professor i samhällskunskap, ger i sin artikel Var är nyliberalernas självkritik? en  uppfriskande tillbakablick. Vad är egentligen grundproblemet, varför alla dessa finanskriser, först 1990-talskrisen, sen IT-bubblan och nu detta? Han ger själv svaret. Bristen på reglering av finansmarknaden. Det var helt enkelt fel att avreglera så massivt under 1980-talet och framåt. För att undvika fler finanskriser i framtiden förordar Lars Pålsson Syll en så kallad keynesskatt på finansmarknaden, skärpta regleringar och ökad transparens. Det låter som klassisk rödgrön ekonomi. Lars Pålsson Syll avslutar sin artikel med att fråga sig var alla de nyliberaler är, ”som lovprisade den amerikanska modellen med dess avsaknad av regleringar och välfärdspolitik”.

Statsvetaren Bo Rothstein håller med i kritiken mot nyliberalismen och bristen på reglering. Men han menar dessutom att det finns en annan anledning till att krisen drabbat just USA så hårt. Det beror helt enkelt på frånvaron av generell välfärdspolitik.

Fattiga människor fick under 1990-talet låna på bra villkor med så kallade subprime-lån. När den amerikanska ekonomin mattades kunde de inte längre betala sina lån och blev tvungna att sälja bostäderna. Detta ledde i sin tur till en stor ökning av bostäder på marknaden och fallande bostadspriser som följd. Om det hade funnits ordentliga ekonomiska skyddsnät i USA hade det inte behövt gå på det viset, och inte heller om det funnits en ordentlig sjukförsäkring. Så kan man sammanfatta Rothsteins resonemang i artikeln Nyliberalerna tysta så det dånar (SvD 27/9 08).

Ekonomen Stefan de Vylder kompletterar bilden genom att påpeka att krisen också slår hårt mot många fattiga länder. Främst drabbas de fattiga länder i Afrika, Sydostasien och Latinamerika som tvingats att öppna sina ekonomier helt, på inrådan av IMF och Världsbanken. Dock betonar de Vylder samtidigt att alla regleringar inte är bra. 

– Jag tror att det kan finnas väldigt bra och kloka regleringar. Det skulle en del kunna tolka som en nederlag för nyliberalismen. Men själv är jag väldigt orolig för att finanskrisen utlöser nationalistiska och främlingsfientliga strömningar i olika länder, säger de Vylder till Ekots Lotten Callim.

Johan Ehrenberg från tidningen ETC går i artikeln Rädda inte bankerna - rädda löntagarna till storms mot spekulationsekonomin och de förslag som innebär att bankerna räddas, men inte folket. Ehrenberg vill kort sagt inte att världens stater skall betala för bankernas misslyckade spekulation. Istället vill han att staten skall ge stöd till löntagarna så att de kan betala sina lägenheter. Dessutom menar Ehrenberg att förstatligade banker vore bra. Då kommer man nämligen ifrån problemet med att bankerna har egna incitament med att öka penningmängden genom utlåning. Viktigt för Ehrenberg är också minskade aktieutdelningar och högre löner, så att "pengar flyttas från spekulationsekonomin till den verkliga ekonomin". Istället för spekulationsekonomi vill Ehrenberg att pengarna går till den offentliga sektorn.

Kritik mot nyliberalismen kommer också från borgerligt håll. Det är chefen för Timbros mediainstitut, Roland Poirier Martinsson som står för det. Poirier är ingalunda vänster, snarare liberalkonservativ, men han anser ändå att staten/staterna i krissituationer har en roll att fylla. Problemet med nyliberalerna, enligt Poirier Martinsson, är att de är så utopiska och så fastlåsta i sin teori. Poirier är helt med på idén att kapitalism är bra, men vänder sig mot idén att det inte finns några situationer då staten och politiken har en roll att fylla. Och i den nuvarande finanskrisen tycker han att det är väldigt viktigt med statliga räddningspaket. Poirier Martinsson menar också att nyliberalerna har en övertro på de ekonomiska incitamenten och att deras genomslag i debatten lett till att vi tappat känslan för moralsystem och dygder.

– I dag behöver ingen bekämpa socialismen på ett teoretiskt plan. Den har imploderat, besegrat sig själv... Men nyliberalismens lockelse består och skadar kapitalismen mera idag än någon av de populistiska vänsterrörelserna, avslutar Poirier Martinsson sin artikel. 

Mot denna kaskad av kritik har nyliberalerna ställt upp med följande lag. På mittfältet Johan Norberg. Anfallare: Johan Norberg. I backlinjen: Johan Norberg. Målvakt: Johan Norberg. Det är måhända en lite ensidig och toppad laguppställning. Men å andra sidan så har han ett antal bloggare och ungmoderater på sin sida. Dessutom har Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv, anslutit. Norberg och Fölster slår fast att finanskrisen främst beror på att den amerikanska staten mer eller mindre tvingade bankerna att ge bostadslån till folk som egentligen inte hade råd. Att staterna skall rädda bankerna genom olika räddningspaket gillar de inte alls. Det ger nämligen fel signaler. Bankerna kommer då att tro att de kan göra hur som helst, om det krisar sig kommer alltid staten och räddar dem. Det enda rätta är istället mer avregleringar, mer marknad, mer kapitalism. Inga räddningspaket alltså, men inte heller någon kritik av spekulationsekonomin eller någon kritik av bristande välfärdssystem i USA.

Vad görs då i praktiken. Jo, för det första sker stora förändringar inom bankvärlden. De slås ihop, styckas och/eller förstatligas på löpande band. Samtidigt sker förändringar i företagsvärlden som är kopplade till finanskrisen. Som till exempel att fordägda Volvo PV har varslat omkring 6000 personer globalt. Den tredje trenden är att centralbankerna går in med sina resurser. Den fjärde trenden är finanskrisen engagerar toppolitiker världen över.

Det senaste är att euroländernas ledare tillsammans med G7-länderna och IMF (Internationella Valutafonden) i helgen samlades för att hitta en gemensam strategi. Av vad som hittills framkommit är det viktiga för Europas del att euroländerna är överens om att regeringarna skall garantera utlåningen mellan stater. Och för det andra är de också överens om att länderna skall få använda statliga pengar (skattepengar) för att rädda viktiga banker. På det sättet hoppas ledarna att åtminstone den europeiska finanskrisen skall kunna hejdas. Detta eftersom krisen i Europa främst sägs ha orsakats av att bankerna inte litar på varandra. Om staterna ger garantier, då vågar de nog igen, är planen.

Artiklar

Nyliberalerna tysta så det dånar, Rothstein, SvD 27 september 08

Var är nyliberalernas självkritik?, Pålsson Syll, newsmill.se 28 september 08

Efter finanskrisen är nyliberalerna den farligaste fienden, newsmill.se, Poirier Martinsson 30 september 08

Socialt ansvarstagande bakom krisen, newsmill.se, Norberg 2 oktober 08

Var ska vi bo, Norberg?, newsmill.se, Munck 2 oktober 2008

Rädda inte bankerna - rädda löntagarna, Ehrenberg, Aftonbladet 2 oktober 08

"Vi kan gå i konkurs", Islands statsminister om krisen på Island, Aftonbladet 6 oktober 08

Bubblan som sprack, Fölster & Frycklund, Aftonbladet 8 oktober 08

Avreglerade maknader drabbas hårdast, Lotten Collin intervjuar Stefan de Vylder, Ekot 9 oktober 08

På spaning efter en ny kapitalism, Pierre Gilly, Fria Tidningen 13 oktober 08

 

FAKTA

Bakgrund

Under 1980-talets nyliberala era (Reagan, Thatcher, Kohl) avreglerades världens finansmarknader. I Sverige har Kjell Olof Feldt fått ta på sig en stor del av skulden/äran för detta. Denna avreglering ses av flera debattörer som bakomliggande orsak till alla finanskriser i världen sen 1980-talet. Andra debattörer pekar istället på amerikansk politik som bakomliggande orsak till årets finanskris. Till exempel att bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac 1999 fick ett explicit mål av den amerikanska staten att 42 procent av lånen måste gå till personer med en inkomst under medianen. Och att fem investmentbanker år 2004 fick tillåtelse att låna ut 40 gånger större volym än det egna kapitalet (mot tidigare 12).

Krisen blir akut

11 september: De två största bostadslåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae tas över av den amerikanska staten.

3 oktober: Ett krispaket röstas igenom i den amerikanska senaten. 

6 oktober: Belgiska staten tar över Fortis. Landsbanki förstatligas på Island.

8 oktober: Storbritannien lanserar sin bail-out plan, värderad till 250 miljarder pund.  SEB är först med att höja boräntan till 7 procent. 

12 oktober: Frankrikes president Nicolas Sarkozy presenterar de europeiska ländernas räddningsplan. Planen går i korthet ut på att bankernas fortlevnad garanteras genom att staten tar över banker som inte klarar sig själva.

Källa: wikipedia

Rekommenderade artiklar

Robotfolket - Årets viktigaste bok?

Det här är en bok jag varmt rekommenderar till alla som är det minsta nyfikna på hur världen fungerar bakom ridåerna och som älskar att dyka ner i en spännande äventyrsroman samtidigt som man får en chans att växa som människa.

© 2014 Läsarnas Fria