”Ovärdigt att bli gammal” | Läsarnas Fria

LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Tala till punkt
Signhild Hortberg

  • Det borde vara självklart att alla kontinuerligt vill vistas utomhus någon liten stund, i minsta fall varje vecka. Det skriver Signhild Hortberg, som fasar inför att bli gammal efter att ha sett Uppdrag gransknings reportage om äldrevården i Sverige.
Läsarnas Fria

”Ovärdigt att bli gammal”

Enligt ett reportage som nyligen visades i tv kan vi inte vara säkra på att få frisk luft eller ens duscha när vi blir gamla. Om vi har oturen att hamna på ett äldreboende har vi i Sverige mindre rättigheter än djuren. Det är dags att vakna upp och ge de äldre ett värdigt slut på livet, skriver Signhild Hortberg.

Miljöombyte är nyttigt just för att det är en aning annorlunda mot den invanda vardagen. Att ge sig ut och resa och bryta invanda mönster är ganska nyttigt. Samtidigt ger det en känsla av att tappa fotfästet en aning. Det är lätt att man fastnar i samma hjulspår där allt går på rutin, vilket stundvis ger en leda också. Det mesta känns som ”samma, samma varenda dag”.

När man byter miljö och ställs inför nya rutiner, så upplevs en känsla av vilsenhet. Kropp och själ får ställa om sig, vilket inte alltid är det lättaste. Det gäller allt från nya sängar till förändrade mattider och matvanor.


Sedan är det den nya miljön med boendet och att finna den rätta trivseln. Att bo hos släkten är inte alltid vare sig möjligt eller det bästa. Att hyra via internet är en möjlighet, som samtidigt är lite av att ”köpa grisen i säcken”. Men det kan också bli helt acceptabelt. Det tar förstås lite tid bara att inordna sig i det nya. Till sist rullar allt på, om än inte riktigt som vanligt. Men ledan hinner inte infinna sig eftersom tidsperioden för det nya är begränsad.

Trots glädjen i ombyte, så finns den dolda tanken om det ”vanliga livet” som ett mål när miljöombytet är över. Väl hemma igen ser man på sitt hem med andra ögon. Allt är tryggt och hemtrevligt. Det blir lättare att uppskatta det man har. Ändå kommer ledan med tiden smygande när slentrianen fått ta plats igen. Egentligen behövs inte mycket för att bryta en vana. Själv gör jag det vanliga, men gärna i omvänd ordning då och då. Det finns även saker jag helt utesluter till förmån för något annat. Det kan ge omväxling.


Vi är som människor olika vad gäller behovet av omväxling. Jag tycker det känns som att i takt med att man blir äldre så dämpas behovet en aning. Det är skönt ibland med lugn och ro utan bokade tider och uppgifter. Dagens pensionärer är aktiva och kreativa. Många odlar sina intressen och fyller sin dag med det som känns stimulerande. Det motverkar tristessen.

Andra har inte samma möjlighet på grund av sjukdom och kan inte heller bo kvar hemma.

I Svt:s Uppdrag granskning synades äldrevården härom kvällen. Det gjordes jämförelser med djurens rätt enligt lag till till sällskap, tillsyn och utevistelse. Det gjorde ont att se de gamla och höra om deras verklighet. Ingen skugga ska falla över personalen, som gör ett fantastiskt arbete utifrån snäva förutsättningar.

Det känns skrämmande och ovärdigt att bli gammal, instängd och understimulerad. Alla har sitt värde, sin livsstil och sina behov för att må bra till både kropp och själ. Det upprättas på äldreboenden en ”genomförandeplan” – eller i vart fall SKA detta göras – och där ska de boendes enskilda behov antecknas och sedan uppfyllas. Det är långt ifrån möjligt att uppfylla dessa behov. Personalen vill säkert, men hinner inte!

De äldre som inte kan göra sig hörda har förhoppningsvis någon annan som kan föra deras talan. Det borde vara självklart, att alla kontinuerligt vill vistas utomhus någon liten stund, i minsta fall varje vecka. Jag kände fasa inför att bli gammal och ”förvarad” på det sätt som beskrevs i programmet.


Vi måste satsa på de äldre! De har ett långt liv bakom sig av hårt arbete och de bär på en stor livserfarenhet. De är värda att behandlas med värme och respekt och att få ha ett värdigt liv på sina egna villkor. Även beslutsfattare blir gamla och i behov av hjälp...

I dag är det viktigare med djurens rätt till utevistelse och social kontakt än vad det är med äldre personers behov. Det känns som ett lagbrott. Nog är väl ändå mänskliga rättigheter lika viktiga att värna om?

Vem vill bli gammal – men vad har vi för val? Dags att vakna upp och ge de äldre vad de har gjort sig förtjänta av – ett värdigt och innehållsrikt slut på livet!

Rekommenderade artiklar

Robotfolket - Årets viktigaste bok?

Det här är en bok jag varmt rekommenderar till alla som är det minsta nyfikna på hur världen fungerar bakom ridåerna och som älskar att dyka ner i en spännande äventyrsroman samtidigt som man får en chans att växa som människa.

© 2017 Läsarnas Fria