Är de strejkande blåbärsplockarna maskiner eller människor? | Läsarnas Fria

LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Debatt
Bror Kajsajuntti

  • En del av de cirka 200 hailändska bärplockare som samlats i Stadsparken i Luleå.
Läsarnas Fria

Är de strejkande blåbärsplockarna maskiner eller människor?

De strejkande bärplockarna har nu åkt hem. Inför kommande år är det viktigt att att kräva, att bärplockarna får en minimilön, menar Bror Kajsajuntti.

Genom åren har jag läst en del artiklar om thailändares och vietnamesers fantastiska plockresultat. Det är därför de svenska bärkapitalisterna vill ha dem hit, vilket gjort att främlingsfientligheten fått en grogrund bland vanliga människor.

För att sopa problemen under mattan löstes frågan genom att skapa thailändska bemanningsföretag. På så sätt kunde de svenska företagen skjuta över ansvaret på ett annat bord. Bärplockarna undantogs bestämmelserna om minimilöner. Om detta finns mycket att skriva. Det handlar om ett utnyttjande av människor, som jag vill benämna vid dess rätta namn – slaveri.


Nu har de thailändska företagen efter strejkerna bokat om och påskyndat de redan betalda hemresorna. Helt riktigt har både Sveriges och Thailands regeringar, samt Luleå kommun, försökt finna en lösning i den fastlåsta situationen. Enskilda företag, föreningar och privatpersoner har ställt upp med matlagning och annat. Det är solidariska handlingar för en utsatt grupp.

I webb-diskussionerna har det förts fram argument om att de skulle tvingas ut i skogen för att plocka bär. Det ser jag som rent fascistiska förslag. Som arbetare har de strejkrätt vare sig de är svenskar eller thailändare. De har rätt att tala för sin sak.

När jag med teckenspråk och genom tolk talat med en del av thailändarna om bärplockningen, har de haft roligt, över att jag plockar så ”långsamt”. Det jag vill visa är att vi inte är maskiner, utan människor.

Där kommer även de svenska diskussionerna om att de ”skövlar skogen”. Som svenskar har vi alltid kunnat plocka bär till husbehov enligt allemansrätten. Trots det hårda arbete bärplockningen innebär, har vi sett det som rekreation. När vi började sälja bär till bagerier fick vi låga priser, som efter dåtida mått ändå gav familjerna en liten inkomst. Då ändrades skattebestämmelserna, så att man bara fick sälja för ett visst belopp utan att betala skatt. Detta minskade intresset för att plocka bär till försäljning. Det skattemyndigheterna inte kunde förstå var det hårda arbetet och de låga inkomsterna. Skulle folk betala skatt för exempelvis 3 000 kronor, så minskade ju inkomsterna ytterligare.


I och med framväxten av storföretag inom bärbranschen, fanns bara en lösning – att ta in utländsk arbetskraft. Det började med att Finnerödja tog in polska jordgubbsplockare. Sedan har det fortsatt med andra importerade jordbruksarbetare, utan fackliga och mänskliga rättigheter, som alla som vill kunnat läsa om i tidningar eller sett TV-reportage om. De thailändska bärplockarna som strejkat är bara toppen av ett isberg. Till detta kan man hänföra hela diskussionen om migrantarbetare runt om i världen – vår tids slavarbetare.

Jag anser att svenska fackföreningar bör kämpa för minimilöner för alla slags jobb och även bärplockning är ett arbete. Detta för att få mänskliga förhållanden i skogen, något som även svenska bärplockare tjänar på.

Rekommenderade artiklar

Robotfolket - Årets viktigaste bok?

Det här är en bok jag varmt rekommenderar till alla som är det minsta nyfikna på hur världen fungerar bakom ridåerna och som älskar att dyka ner i en spännande äventyrsroman samtidigt som man får en chans att växa som människa.

© 2019 Läsarnas Fria