Konstnär med kraft i arm och hjärta | Läsarnas Fria

LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Kultur
Stig Åke Stålnacke

  • En av Bengt Lindströms många vackra och vildsinta oljemålningar.
Läsarnas Fria

Konstnär med kraft i arm och hjärta

Den svenske konstnären Bengt Lindström blev internationellt välkänd och älskad för sina naivistiska målerier. Men själv brydde han sig väldigt lite om både pengar och framgång. Det var måla och leka han ville.

Det finns ett par svenska konstnärer som har gjort starkare intryck på mig än de flesta. En uppräkning kan te sig meningslös. Sägas bör dock att varje värdering av enskilda konstnärer är ytterligt subjektiv. Jag, liksom alla andra kritiker eller konstskribenter eller konstintresserade, vet väldigt väl att alla värderingar inte är något annat än privat tyckande.

Jag kan hylla och till och med dyrka en konstnär som andra kan känna total likgiltighet inför. Jag kan brinna för något som andra kan känna total kyla inför. Dock ska jag här avge en ”kärleksförklaring” till en målare som gjort starkare intryck på mig än de flesta målare i landet Sverige. Ja, jag räknar faktiskt den konstnär jag avser som en betydande internationell konstnär.

Bengt Lindström heter han. Han dog för något år sedan, 83 år gammal. Han var svensk, jag kallade honom ofta Paris-Norrlänning, eftersom att hans kärlek till Norrland var så stor och han levde och verkade under många år i både Paris och norra Sverige.

Bengt Lindström var något av en konstens gigant. Han var en fysiskt stor karl, bortåt två meter och en kille med stor kraft i arm och hjärta.

Måleriet då? Jo, han målade mer som ett barn fabulerar än att han anknöt sig i sitt bildskapande till intellektuella formella övningar. Egentligen tyckte han mycket illa om allt intellektuellt snack och intellektuella analyser. Jag vet av erfarenhet att han tyckte mycket bättre om att leka trollerikonstnär, att fiska, att ägna sig åt att flyga i det egna planet och att gå på strövtåg i den fjällvärld som han älskade mer än det mesta.


Allt detta primitiva och ibland groteskt lekfulla uttryckte han i sitt måleri med en nästan skrämmande kraft. Samtidigt som man kunde se skönheten i hans vildsinta målerier, såg man också spår efter magiska besvärjelser och en dragning till en primitiv målarlycka.

Det är absolut ingen överdrift att påstå att Bengt i sitt måleri och i sitt liv vände sådant som framgång, karriär, pengar och status ryggen. Visserligen fick han ta emot uppsjöar av allt som har med framgång att göra. Och av pengar likaså. Ja, han till och med dyrkades av många. Det har jag sett rika prov på.

Men hans livs nästan enda äventyr var måleriet. Måleriet och livets lekfullhet och dragningen till en tillvarons besatthet.


Bengt Lindström nådde nästan häpnadsväckande internationella framgångar. Han ställde ut världen över, hade som sagt eget flygplan som han rattade med elegans. Han bodde tidvis i ett slott utanför Paris och det skrevs åtskilliga böcker om Lindström och hans måleri. (Jag har själv skrivit ett par monografier om Lindström och hans konst.)

Men allt detta blev till slut utanverk. Jag har visserligen sett honom i början av sin karriär glädjas över bra kritik eller, rättare sagt, insiktsfull kritik som vetat att förstå vad som drev honom fram i hans liv och konst. Men jag har också sett hur han allteftersom åren gått har visat sig nästan totalt likgiltig för framgångens ytkrafs.


Många gånger har jag talat med honom om detta och han betonade med full intensitet hur innerligt trött han var på att bli geniförklarad och analyserad till leda.

Nej, måleriet skulle vara ett livets härliga lek och ett sökande efter de inre krafterna som finns i varje människa. Det var barnets barbari, lekfullhet han ville nå och han målade ofta tavlor som framstod som besvärjande altartavlor som både kunde roa och skrämma.

Måleriet beskrev ofta groteska gestalter, han visade bilder som kunde vara fixerade vid gamla primitiva gudar som Oden och Tor. Och ett livets skörlevnad och brunst kunde också ofta spåras i hans konst. Färgerna var rena, klara, aldrig blandade och fanns i varje målning med en enorm lyskraft. Livets dans var yster. Och jag lärde mig allt eftersom åren gick att jag tröttnade på analys av hans konst.


Till det yttre hör att Bengt Lindström föddes för 83 år sedan i Storsjö kapell i södra Norrland. Han växte upp i samernas närhet och det satte starka avtryck i hans liv.

Det blev New York, Köpenhamn och Paris. Det blev ett måleri som slog hårt på gallerier världen över.

Nu är han borta. Kvar finns minnen av en man som förförde tusen och åter tusentals konstälskare med ett vitalt, livskraftigt måleri som aldrig någonsin lämnade någon likgiltig.

Bengt Lindström var en stor människa och en stor målare.





Fotnot: Av utrymmesskäl är Bengt Lindströms konstverk något beskurna.

Rekommenderade artiklar

Robotfolket - Årets viktigaste bok?

Det här är en bok jag varmt rekommenderar till alla som är det minsta nyfikna på hur världen fungerar bakom ridåerna och som älskar att dyka ner i en spännande äventyrsroman samtidigt som man får en chans att växa som människa.

© 2018 Läsarnas Fria