Tösen som sjöng med kniven mot strupen | Läsarnas Fria

LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Kultur
Stig Åke Stålnacke

  • Monica Zetterlund vid repetitionen inför Eurovisionsschlagerfinalen i London 1963, där hon bidrog med sången En gång i Stockholm.
Läsarnas Fria

Tösen som sjöng med kniven mot strupen

BOK: Enkel, vacker, öm. Boken om Monica Zetterlund FÖRFATTARE: Klas Gustafson FÖRLAG: Leopard förlag

Det finns en röst som följt mig genom alla mina år. En artist som sänt kalla kårar efter min kropp och som jag aldrig fått nog av. Nu är hon borta. Borta sedan flera år, men lever likaväl i mitt minne och mitt sinne.

Det är ? givetvis ? Monica Zetterlund som jag tänker på. Monica Z, hon som hade en röst som om hon sjöng med kniven mot strupen, en röst som var ? är ? så vacker att man har svårt att lyssna på den utan att känna av det ord som heter kärlek.

Det är hon som är tösen från Hagfors i Värmland och som sjöng sig in i det svenska folkets hjärtan. Vem jag än talar med om sång och om röster, om jazz och visor och den ömhet som bara kan uttryckas i sång, ja, vem jag än talar med om sångens makt och kraft så kommer Monica Zetterlund på tapeten.


Allt det här lever upp nu igen när jag läser den mästerliga journalisten Klas Gustafssons alldeles färska bok om tösen från Hagfors som satte Sverige på jazzkartan.

Inte så sällan undrar jag hur det gått till när Monica Zetterlunds röst föddes, kom till. Hur kan det vara möjligt att med sin stämma så glasklart, så varmt och så ömsint formulera en känsla som bara väcker kärlekens under?

Fadern var musiker och Monica var växeltelefonist. Men hon kom tidigt in i sångbranschen och det dröjde inte länge förrän arrangörer och intresserade upptäckte att hon var bärare av något så sällsamt som en känslans nakna kraft och storhet i sina stämband. Eller i hennes hjärta, är det väl bättre att säga.


Så sätter jag mig ner och lyssnar på några av hennes låtar inför mina rader om denna rika bok, och upplevelsen blir än starkare. Och jag inser ju att ord aldrig kan återspegla det fenomenala och magiska i Monica Zetterlunds musiktolkningar och i hennes röst. Hon omvandlar de enklaste visor till de vackraste poem och hon fyller vare sång, varje fras med innerlighet och stor konst.

Jag har många gånger menat i mina texter att bildkonsten kan vara den konstform som bäst uttrycker nakna känslor. Men här får jag nog revidera mina påståenden. För det är i de naknaste, starkaste, vackraste rösterna som kanske den största konsten har skapats. I vart fall i Monica Zetterlunds fall.

Rekommenderade artiklar

Robotfolket - Årets viktigaste bok?

Det här är en bok jag varmt rekommenderar till alla som är det minsta nyfikna på hur världen fungerar bakom ridåerna och som älskar att dyka ner i en spännande äventyrsroman samtidigt som man får en chans att växa som människa.

© 2018 Läsarnas Fria