Är detta det Europa vi vill ha? | Läsarnas Fria

LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Debatt
Olle Ljungbeck

Läsarnas Fria

Är detta det Europa vi vill ha?

Avvecklingen av demokratin, utvecklignen mot ett enpartisystem och politiska domstolar är bara några av alla tecken som tyder på att EU är på väg att bli ett nytt Sovjet, skriver Olle Ljungbeck.

Utmärkande för dagens journalistik är att den inte är grävande. Den har mer karaktären av en dagsslända, där det är viktigare att skapa rubriker än att belysa missförhållanden. Ibland verkar medierna ha bildat symbios med makten.
När man läser Gellert Tamas bok om de apatiska barnen, där han blottlägger fascismen inom statsförvaltningen, vill man ropa: ”Varför bara Gellert Tomas?”. Vi har ju tusentals journalister I Sverige.
En journalists adelsmärke bör inte enbart vara att blottlägga de oegentligheter han får vetskap om, utan också att förvarna om farliga tendenser där utvecklingen riskerar att spåra ut.
Som ett sådant exempel vill jag ta upp Europeiska unionen, EU. Nu senast fick vi från etablissemangets sida erfara formliga jubelorgier när man efter en andra omgång äntligen lyckades få Irländarna att rösta ja till Lissabonfördraget.
Varför vill ingen se de varningstecken som redan nu är tydliga vid formandet av den Europeiska unionen? Trots att många ur detta etablissemang skulle hävda att jag skjuter över målet, vill jag påstå att likheterna mellan utvecklingen i det forna Sovjetunionen och EU är illavarslande många.
Jag är övertygad om att såväl de som formade Sovjetunionen som de som grundade EU hade goda intentioner. Men trots detta gick det fruktansvärt fel i Sovjetunionen. Och att det finns risk för att detsamma händer EU finns det tydliga tecken på. Jag ska nämna några:

Avvecklingen av demokratin
Endast i ett fåtal fall har medborgarna i de stater som nu ingår i EU fått rösta om såväl anslutning till unionen som om Lissabonfördraget. Det sistnämnda är för Sveriges vidkommande den största förändring som skett sedan Sverige blev en stat. Sannolikt gäller detsamma också för flertalet övriga stater i Unionen. Ingen gång tidigare har vår självständighet och medborgarnas möjlighet att själva forma vårt lands utveckling inskränkts som nu.

Utvecklingen mot enpartistaten
Lissabonfördraget är en politisk grundlag som tar över de nationella grundlagarnas befogenheter och kompetens. I fördraget finns inskrivet vilken politik som får föras på flertalet områden. En sådan grundlag är oförenlig med demokrati.
Oavsett hur många partier varje stat har och vilken politik de vill driva, så tvingas dessa partier att föra i stort sett en och samma politik. Därmed har enpartistaten legitimerats och flerpartisystemet blivit en chimär. Därav följer att demokratin är död.

Privilegiesamhället
Såväl kommissionärerna och tjänstemännen som parlamentarikerna inom unionen har försett sig med löner och privilegier som inte på något sätt står nomenklaturan efter i vare sig det forna Sovjetunionen eller i andra diktaturer. Man har mycket tydligt visat att man representerar en elit som står högt över folket, och därmed är berättigade att leva enligt en helt annan standard än folket.

Korruptionen
Varje år förskingras mångmiljardbelopp av såväl tjänstemän som ”förtroendevalda” parlamentariker inom EU. Sålunda förskingrade ett antal EU-parlamentariker över en miljard förra året. Sannolikt förskingras genom korruption mellan 50 och100 miljarder årligen. Men än mer allvarligt är att de som slår larm om korruptionen oftast avlägsnas från sina arbeten genom avsked. Detta har till exempel hänt ett flertal revisorer.
Betecknande är också att politikerna själva söker dölja oegentligheterna. Sålunda röstade såväl Kristdemokrater som Socialdemokrater i EU-parlamentet nej till en utredning beträffande parlamentarikernas förskingring av en miljard.
Historien visar tydligt att om inga sanktioner följer efter korruption och förskingring, så fortsätter dessa händelser i oförminskad skala.

Rättssamhällets förfall
I Sverige och EU upprättades så kallade terrorlistor efter 11 septemper-händelserna i USA. Huruvida de terrormisstänkta var skyldiga eller ej ignorerades helt. I Sverige straffades tre somalier utan att de fick sin sak prövad i domstol. De har fortfarande inte fått upprättelse trots att de är oskyldiga. Flera liknande fall har därefter inträffat. Man har med andra ord avskaffat en av det västerländska rättssystemets mest grundläggande principer: att  ingen skall straffas utan att vederbörande först fått sin sak prövad i domstol.

Politiska domstolar
Det mest kända fallet av en politiskt motiverad dom var när EU-domstolen avgjorde det så kallade Lavalmålet, en dom som medförde konsekvenser för kollektivavtalen och den svenska modellen. Ett flertal liknande domar har därefter följt i bland annat Tyskland och England. Tydligt är att EU-domstolen fällt domar efter en viss politisk ideologi, vilket är oförsvarbart i en demokrati.

Kontrollen av medborgarna
Fler och fler kontrollorganisationer byggs upp inom unionen för att medborgarna ska kunna kontrolleras och övervakas. Dessutom försöker Kommissionen begränsa handlingars offentlighet. En stark strävan finns nu i EU att även begränsa offentligheten i Sverige. Till en viss del har man redan lyckats.

”Befolkningsomflyttningen”
I forna Sovjetunionen tvångsförflyttades miljoner människor. Mestadels flyttades dock hela familjer. I EU finns det en stark strävan att skapa rörlighet vad gäller arbetare och tjänstemän.
Vid första anblicken verkar detta kanske inte kontroversiellt, utan snarare positivt. Problemet är emellertid att samtidigt som EU driver detta, så avvecklar man arbetarnas rättigheter. Det innebär en total otrygghet för de människor som söker sig ut i unionen.
Om arbetskraftförflyttningen inkluderade diverse rättigheter, som att bostad, skolgång, lön efter kollektivavtal et cetera vore garanterade, så skulle situationen vara en helt annan.
Som det nu ser ut håller ett proletariat på att utvecklas, där arbetare och löntagare i stort sett saknar rättigheter. Det skiljer sig inte nämnvärt från det mexikanska lantarbetarproblemet.

Med alla dessa saker i beaktande bör vi ställa oss frågan: Är detta det EU och Europa vi vill ha?

Rekommenderade artiklar

Robotfolket - Årets viktigaste bok?

Det här är en bok jag varmt rekommenderar till alla som är det minsta nyfikna på hur världen fungerar bakom ridåerna och som älskar att dyka ner i en spännande äventyrsroman samtidigt som man får en chans att växa som människa.

© 2018 Läsarnas Fria