Tro inte på medierna – tro på dig själv | Läsarnas Fria

LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Tala till punkt
Fredrik Larson

Läsarnas Fria

Tro inte på medierna – tro på dig själv

Heliga kor är till för att slaktas. Även inom journalistiken – den institution som säger sig försvara det fria ordet. Så här kommer en klyscha in för slaktning: Kravet på två av varandra oberoende källor. För att den viktigaste upptäckten vi gör är att finna vår egen kraft, vår egen röst. Vi behöver inte leva på andras energi. Vi behöver inte ens ha rätt.

Från två av varandra oberoende källor är jag upphov. Om en journalistisk integritet inte efterlevs, om kravet på två av varandra oberoende källor inte följs, då börjar en resa av schavottering, skvaller och medial pennalism. Ungefär som journalistiken ser ut i dag.

För en konstnär finns bara en källa – den egna. Alla konstnärer vet också att skapande är sprunget ur ärlighet, ur sanning och kärlek. Inget annat. 

Amy Goodman, som förra året sedan tilldelats Right livelihood award, menar att journalistiken har blivit ren nyhetsrapportering med rapportörer som snarare säljer sin personlighet än vad de förväntas förmedla. Hon skriver: ”Vi behöver journalister som ställer makthavare till svars, som inte skyddar makthavarna. I dag står de fria medierna inför större hot än någonsin förr. Runt hela jorden blir journalister hotade, trakasserade, slagna, bortrövade och dödade. Samtidigt kontrolleras mediesystemet i allt större utsträckning av färre och färre storbolag. Deras kontroll över medierna garanterar att det riktas minimal kritik mot dem i pressen. Vi erbjuds allt mer av mediebrus, dimridåer, förvanskningar och halvsanningar. Men vad vi behöver är kritik, opposition och av makthavarna oönskade avslöjanden.”

Svenskt medieklimat tycks mest handla om nöjesindustrin och ytliga företeelser i politiken, där oppositionen är oerhört rädd för att ta ut en ny riktning. I dag ses samma ansikten i teverutan, ansikten som sminkas alltmer, som jobbar allt starkare på sin retorik istället för att vara en röst för allmänheten. En politisk hierarki har verkligen stramats upp sen september 2001. Den politiska/mediala makten har gift sig ordentligt, vilket i sin tur skapar en farlig utveckling på så vis att journalister med gräsrotsperspektiv (som Amy Goodman) tenderar att bli subkultur, något som sker i världens utkanter, och inte tilldelas någon uppmärksamhet.

Demokratin sätts ur spel då sanningen inte längre når fram. Nobelpriset är i dag en institution för stora läkemedelsföretag och medlemmar ur Nobelkommittén, där kandidater utses i syfte att sälja in nya vaccin snarare än att föra in kunskap i samhället som gynnar oss alla. Medierna hänger på. De som har en annan syn på livet, som inte så lättvindigt köper dagens medieklimat, som ser igenom det maktspel som de facto sker – blir utskrattade av gemene man. Vi lär betraktas som bittra och cyniska. Men så är inte fallet.

Elitiseringen i samhället är ett gigantiskt problem med en enkel lösning. Religioner har under årtusenden demonstrerat sin makt över folk genom ett prästerskap som sagt sig vara guds röst på jorden. De människor som på något sätt haft egna gudomliga upplevelser har kallats kättare. Varje frikyrka har sin hierarki. Varje brödrasällskap har sin. Politiken sin, medieindustrin sin. Hela folkrörelsen med lokala bildningsförbund är hierarkiskt styrd.

Människor uppe i systemet står över andra, deras röst är mer värd än de som kommer underifrån. Genom systemen löper värderingar på kristen grund. Gud fader i himmelen står ovan alla. Prästerskapet från förr är i dag utbytt mot andra aktörer.

Vad är din röst värd? Vad har du för värde i din familj, i din släkt, i den stad du bor i, i det land du tillhör? Vad har din familj för värde i din släkt, i ditt samhälle, i ditt land? Vad har vårt land för betydelse i en alltmer globaliserad värld?

Vad vill vi med våra liv? Med våra drömmar? Med våra begåvningar och hinder? Vill människan verkligen sitta framför tv:n och bli underhållen? En tv där meningslösa program avlöser varandra. Så kallade kändisar florerar överallt, det tycks till i tv-soffor, samma ansikten syns i filmer, på tevesända galor. Och likadant med våra kända politiker – de är överallt med sin retoriska sörja. Tror du på allvar att politiker kan förändra ditt liv? Tror du en ny författare ska frälsa dina tankar? Att en forskare ska vaska fram lösningen på ditt problem? Tror du på allvar att allt gott i livet når dig sen, och inte nu?

Jag är en av alla dem som tror på direkt- och närdemokrati. Jag tror även på lokalproducerade varor och tjänster. I såväl Sverige som i Kenya eller Colombia. Och att det finns en rättvis handel mellan länderna. Jag är även en av alla dem som tror på människan, på hennes inneboende storhet och kreativitet. På att vi kan förverkliga våra drömmars liv, att vi kan skapa relationer oss emellan som bygger på tillit och ärlighet. Jag är en av dem som tror på makten över sitt eget liv, och inte andras. Vars relation till pengar handlar om ärligt utbyte och att sätta igång händelser, rörelser – att vi iscensätter drömmar helt enkelt.

Jag är en av dem som tror att politik handlar om rättvis fördelning, som låter min röst släppas fram, som låter din röst släppas fram – hela tiden. Och inte enbart med fyraårsintervaller. Jag är en av dem som tror att munkavle-taktik göder rädslobaserade rörelser som Sverigedemokrater med flera. När människors röster inte når fram i ett samhälle, då kvävs hon. Då uppstår antirörelser och då sätts också demokratin ur spel.

Jag är även en av alla dem som tror på öppenhet, på kommunikation, på en värld där jag inte tvingas in i samfund och överenskommelser jag inte vill delta i. Såsom säkerhetspakter, vapenhandel, på en ökad elitisering runt om i vår värld. Där den vite, högerliberale och kristne mannen sätter norm för vad som är demokrati. Samme vite man som koloniserade landområden på södra jordklotet för trehundra år sen.


Samme vite man som i dag koloniserar patent, som vill lägga markområden under sig i syfte att kontrollera det världen anser vara av värde. Som oljan, eller naturgasen. Vatten står på tur. Samme vite man som anser att klimathotet nu är så stort att han ensam kan tala om vad jag ska göra och inte göra. Ett gigantiskt globalt problem ringas in och samme man ger oss även sin lösning. Klassisk söndra/härska teknik tillämpas. Och en hel artistelit sluter upp bakom politiska giganter som Clintonklanen, Obama, Al Gore.


Och den lilla människan sitter där i soffan med fjärrkontrollen i hand. I ett stillestånd av väntan på en ny högkonjunktur. I ett samhälle där plötsligt superbloggar uppstår ur tomma intet, med innehållslöshet som enda riktning. Och för det bli rikligt belönad. Vissa ges hur mycket utrymme som helst. Deras röster betyder för medierna så oerhört mycket mer än vad din röst gör.

TV4-receptet att blanda ”kändisar” med en patenterad programidé ger oss underhållning under veckorna, alla veckor under året, och simsalabim försvinner din röst, din rätt, din roll i samhällsutvecklingen. Och reagerar vi med ilska så är det fel på oss. Då ska vi gå till en terapeut. För att råda bot på våra känslor. Vi ska bikta oss.  Och känna skuld. Skuld för klimatfrågan. Skuld för att rasismen ökar. För att våldet expanderar. Botet mot kriminalitet heter fler poliser. Botet mot samhällets instabilitet heter politik. Och övervakningskameror. Märk väl: det finns alltid en lösning.


Politiken är så gott som död. Politiken är utspelad som aktör. Datorerna har revolutionerat spridningen av information på nolltid, medan politiska system har blivit trögare.

Som Jesus sa: ”Säg sanningen och sanningen ska göra dig fri”. Som Stefan Holm sa i en dokumentär över hans idrottsliv: ”Jag kan bluffa mot alla, andra men aldrig mot mig själv”. Dylan sa apropå sitt sångskrivande: ”Om du ska göra det här måste du vara ärlig”. Alla människor känner igen sanningen när den sägs, skrivs eller besjungs. Oberoende andra källor. Din röst, ur din källa. Inget annat. Kan du hålla vad du lovar: sanningen och inget annat än sanningen. Kan du hålla ditt löfte och äntligen riva den alltmer löjeväckande kuliss omvärlden målar upp. Kan du hålla ditt löfte och bygga ditt liv på egen grund. Kan du äntligen skapa ditt livs verk. Din dröm.


Ingen kommer någonsin att rädda dig, men världen tar tio steg mot ditt enda.

Fredrik Larson är sångare, låtskrivare, författare, bloggare med mera.

Rekommenderade artiklar

Robotfolket - Årets viktigaste bok?

Det här är en bok jag varmt rekommenderar till alla som är det minsta nyfikna på hur världen fungerar bakom ridåerna och som älskar att dyka ner i en spännande äventyrsroman samtidigt som man får en chans att växa som människa.

© 2018 Läsarnas Fria