Och du som trodde att du hade kontrollen | Läsarnas Fria

LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Reportage
Michael Delavante

Läsarnas Fria

Och du som trodde att du hade kontrollen

När du tror att du slappar i tv-soffan blir du egentligen matad med en färdigförpackad världsbild. Tv:n har blivit elitens främsta instrument för att kontrollera massorna. Michael Delavante redovisar sin syn på etermediets makt.

 

"Jag blickar sannerligen med sympati ut över den stora massan av mina medmänniskor som läsandes tidningar lever och dör i tron om att de vetat någonting av det som hänt under deras livstid." Så uttryckte sig Thomas Jefferson redan för 200 år sedan. Sedan dess har mycket blod flutit, inte bara under broarna utan över hela världen, på grund av den hänsynlösa elit som styrt och ställt sedan lång tid tillbaka.

Ett av de överlägset viktigaste instrument som eliten haft till sitt förfogande för att styra, manipulera och kontrollera massorna har varit televisionen, som i dag är världens populäraste fritidssysselsättning. Tidigare skedde manipulationen huvudsakligen via religioner, skolor, tidningar och skapade konflikter, men genom den tekniska utvecklingens framfödande av radion och tv:n fick eliten möjlighet att placera en hypnotisör direkt i hemmen hos folk.

Professor Gustav Korlén ägnade två och ett halvt år till att dagligen registrera SVT:s utbud.  Granskningen gick ut på att föra statistik över antalet program från den angloamerikanska världen och jämföra det med antal program på tyska och franska. Resultatet visade på 90 procent för de angloamerikanska mot 10 för de tyska och franska. Jag gjorde själv en liknande undersökning på flera av reklamkanalerna och kom fram till samma siffror där. Likriktningen är förödande uppenbar.

Man kan tycka att den ensidighet och ytlighet som dominerar tv-utbudet är illa nog (alla med någorlunda krav på kvalitet kan ju inte med bästa vilja i världen tycka att den sörja som huvudsakligen väller ur de flesta kanaler är någonting annat än simpel och fördummande), men tyvärr är det ännu värre än så. Den rådande eliten i världen är fullt på det klara med att man inte kan kontrollera 6 miljarder människor rent fysiskt, därför måste det ske på psykologisk väg. Därför har man sedan lång tid tillbaka använt sig av psykologiskt skolade propagandister.

En av den moderna propagandans pionjärer var Edward Bernays, brorson till Sigmund Freud, som i sin bok Propaganda utgiven redan 1928 menade att den medvetna och intelligenta manipulationen av vanorna och åsikterna hos massorna är ett viktigt element i samhället. I första kapitlet, Organizing chaos, skriver Bernays bland annat:

”De som manipulerar denna osedda mekanism i samhället utgör en osynlig regering som är den verkligt styrande makten i vårt land. Vi styrs, våra medvetanden och vår smak är formade och våra ideér är givna, huvudsakligen av män vi aldrig har hört talas om. Oavsett vad man tycker om det så förblir det ett faktum att i nästan varje del av vårt liv, om det så är inom politiken, affärsvärlden, vårt sociala beteende eller vårt etiska tänkande, så är vi dominerade av ett relativt litet antal personer vilka förstår de mentala processerna och mönstren hos massorna. Det är de som drar i trådarna som kontrollerar allmänhetens uppfattningar.”

I andra kapitlet, The new propaganda, skriver han appropå demokratiseringen: ”Det har blivit möjligt att forma massornas medvetande så att de kommer att kasta bort sin nyvunna styrka i önskad riktning. I samhällets nuvarande struktur så är detta oundvikligt. Oavsett vad som sker av vikt i dag inom politik, finans, tillverkning, jordbruk, välgörenhet, utbildning eller andra områden så måste det ske med hjälp av propaganda. Propaganda är den osynliga regeringens verkställande arm.”

George Orwell skrev en gång att vid varje givet ögonblick finns ett slags allt genomsyrande ortodoxi, en allmän tyst överenskommelse att inte diskutera viktiga och obekväma fakta. John Swinton, chefredaktör på New York Times inbjöds att hålla ett tal vid New York Press Club 1953. Detta är vad han sa: “Det finns inget som kan kallas en fri press i Amerika, annat än den i småstäder på landsbygden. Ni vet det och jag vet det. Inte en enda av er vågar uttala sin ärliga mening. Det är New York-journalistens plikt att ljuga, att förvränga, att smutskasta, att fjäska inför Mammon, och att förråda sitt land och sitt folk för sitt dagliga bröd. Vi är redskap och lakejer åt de rika bakom kulisserna. Vi är nickedockor. Dessa män drar i trådarna, och vi dansar. Vår tid, våra förmågor, våra liv, vår duglighet är helt och hållet dessa mäns egendom. Vi är intellektuella horor”.

På 1960-talet gjorde professor George Gerbner vid Annenberg schcool of communications vid universitetet i Pennsylvania studier som visade att tv:n har långtgående och uppenbara effekter på vår världsbild och att mycket tv-tittande har större inverkan på hur vi uppfattar tillvaron än vad vårt dagliga liv i samhället har.

1971 gjorde Professor Herbert Krugman en studie som visade att det inte tar mer än 30 sekunder innan vi hamnar i ett slags hypnotiskt tillstånd efter att vi slagit på tv:n och att vi inte analyserar den information vi tar in. Det hänger ihop med att den frekvens som tv-bilderna ligger på är nära det stadium vi upplever under hypnos. Vi slappnar av och stänger av den analytiska, vänstra delen av hjärnan varpå frontalloben får allt mindre kontakt med resten av hjärnan, så att vi blir mer mottagliga för suggestion och oftast okritiskt tar in den information vi delges. Det här beskrivs ingående i Dr Aric Sigmans bok Remotely controlled (Fjärrstyrd) som visar på hur inte minst barnen påverkas och skadas av televisionen.

De flesta människor har effektivt drillats till konsensustrans, det vill säga de har av de styrande sedan barnsben matats med vad som är lämpligt att tycka och tänka. Barnen placeras framför tv-apparaterna innan de ens har börjat gå och bombarderas med hysteriska filmer, oljud och reklam. Innan de nått tonåren är de mästare på att mörda och massakrera via data- och tv-spel och många av dem orkar överhuvudtaget inte öppna en bok. Deras hjärnor är ofta så speedade av alla intryck och av de drösvis med sockerprodukter de intar att de ofta blir en plåga både för sig själva och sin omgivning, och man kan vara fullt förvissad om att det finns en läkare till hands som är snar att ge flera av dem en ADHD-stämpel.

Dagligen slungar medierna ut pseudohändelser om diverse mer eller mindre kända personer och deras upptåg. Vi får långa reportage om wannabees som förklarar att de är beroende av plastikkirurgi, stjärnor som är otrogna, super sönder skallen, frossar i droger eller bantar sig sjukligt smala. Tv-kanalerna hamrar ut reklam för produkter vi vanligtvis skulle klara oss bättre utan och de är ofta så skickliga att folk till och med sitter och skrattar medan de blir indoktrinerade. Vem har inte upplevt att folk kommer fram och säger: Har du sett den där roliga reklamen? Mitt svar är alltid detsamma: Nej, jag tittar inte på reklam!

Filmbolagen massproducerar serier och filmer som inpräntar schablonbilder, fördomar och annan idioti i tittarnas hjärnor. Ända sedan femtiotalet har man successivt vräkt ut komedier där fadern framställs som en lallande fåne och modern som en gnällkärring. Barnen i serierna har i sin tur ingen respekt för de fåniga personer som i en normal värld skulle vara förebilder och ledsagare på deras väg in i vuxenlivet. Utöver detta har man spytt ut enorma mängder våldsglorifiernade filmer och serier som förhärdat människor så till den grad att de knappt blinkar för någonting som skulle fått folk att kväljas för bara 30-40 år sedan.

I dag ser vi en uppsjö av kriminalserier där man på ett raffinerat sätt tillvänjer människor vid sådant som de i vanliga fall skulle finna motbjudande. Som när Jack Bauer i maratonserien 24 torterar folk för att få fram viktiga uppgifter. I enlighet med den nya världens logik är detta helt okej, Jack är ju en hjälte och han gör ju det han gör för allas vårt bästa samtidigt som vi effektivt matas med föreställningen att världen kryllar av livsfarliga terrorister som ständigt hotar oss. Mer sofistikerade exempel hittar man i de enormt populära CSI-serierna, där våra hjältar dissekerar döda kroppar och lattjar med blod i jakten på ännu en mördare.

Propagandamaskinen nummer ett i världen när det gäller filmproduktion är förstås Hollywood. Namnet kommer av att magikerna och trollkarlarna förr i tiden ofta hade en magisk stav som de tillverkat av material från ett heligt träd, med andra ord den magiska trollstaven bestod av heligt trä, på engelska: holy wood. I dag är det drömfabriken i Hollywood som slår magiska dunster i ansiktet på publiken med tonvis av manipulativ och destruktiv dynga.

Oavsett vad vi tycker oss se och höra från tv-n går mycket in i vårt medvetande rent subliminalt, det vill säga budskap går in i vårt undermedvetna och påverkar oss. Steven Jacobson är utbildad vid Boston university school of communications och arbetade i flera år inom filmbranschen. När han fick ta del av medicinska protokoll där man undersökt mental programmering och deprogrammering, slutade han sitt arbete och gjorde det till sin livsuppgift att informera allmänheten om den hjärntvätt som pågår genom massmedia. ”Vi lever i en virtuell verklighet, där bedrägeri har blivit en integrerad del av samhället”, säger Jacobson.

Richard Salent, före detta chef på tv-bolaget CBS sa: ”Vårt jobb är att ge folk inte vad de vill ha utan vad vi tycker att de bör ha.” Zbigniew Brzezinski, tidigare rådgivare till åtta amerikanska presidenter, har sagt: ”Snart kommer allmänheten att vara oförmögna att tänka själva. De kommer bara att upprepa den information de fått under föregående kvälls nyheter.”


Är då allt som visas bara propaganda och skräp? Naturligtvis inte, det finns flera exempel på bra och intelligenta serier och filmer som inte har något med elitens propaganda att göra, mer om dem i en senare artikel.

 

Rekommenderade artiklar

Robotfolket - Årets viktigaste bok?

Det här är en bok jag varmt rekommenderar till alla som är det minsta nyfikna på hur världen fungerar bakom ridåerna och som älskar att dyka ner i en spännande äventyrsroman samtidigt som man får en chans att växa som människa.

© 2018 Läsarnas Fria