Toleransens väg kräver ödmjukhet | Läsarnas Fria

Synpunkten


Imad Jaffer ordförande Madinah insamlingsstiftelse

Toleransens väg kräver ödmjukhet

”Vi muslimer kommer att be fem gånger om dagen, oavsett om vi får sparken från våra arbeten. Vi kommer att fasta, även om våra skolresultat försämras. Våra ärade systrar kommer att fortsätta bära hijab och niqab.”, skriver Imad Jaffer i veckans Fria Tankar.  

– Du tar inte kvinnor i hand? 

– Det stämmer. 

– De som förnekar ”Allah” och dör i förnekelse kommer att hamna i helvetet. Är det din tro? 

– Det stämmer. 

– Hur vågar du? Du vill att muslimska kvinnor ska bära slöja?! 

– Jag önskar gott för alla. 

– Du är en fundamentalist!

– Hur då? Vad menar du? 

– Ta avstånd från IS! 

– Va? Vad har jag gjort?

Utfrågningen har bara börjat. Påhoppen har bara startat. Och de pådyvlade och påhittade begreppen haglar. Och efter mycket eftertanke och diskussioner har jag förstått en del om hur denna inkvisition har riktats mot muslimer. 

Vi muslimer skiljer oss sinsemellan tveklöst åt i flera frågor. Vi är också överens om många saker. Först och främst vill vi göra vår Skapare nöjd. Vi tror på Allah (det arabiska ordet för den ende Guden), domedagen och tror att vi måste leva ett gott liv för att Han ska vara nöjd med oss. Detta kan många gånger leda till friktion mellan muslimer och majoritetssamhället eftersom muslimer många gånger inte skiljer sin tro från sitt deltagande i samhället. Dessutom tar vi muslimer många gånger aktivt avstånd ifrån sådant som vi anser vara skadligt. Detta kan ibland skapa problem mellan individer. Ibland blir problemen väldigt stora, som när person ”X”, inte ville ta i hand med person ”Y”, och helt plötsligt var arbetslös. 

Dessa ”triviala” frågor kan vara fullt normala i andras ögon, men vi accepterar dem inte, åtminstone inte för oss själva. Av den anledningen vägrar många muslimer sitta vid bord där alkohol serveras. Av den anledningen vägrar många muslimer vara i badhus där lättklädda män och kvinnor badar tillsammans. Vi tvingar inte någon att anamma våra åsikter, det är upp till var och en att bilda sig en uppfattning och fatta sina egna beslut. 

De röster som nu lyfts i tidningsartiklar och i politiken i syfte att kväva vår rätt att leva vårt liv enligt vår tro, bör veta att vi alla står inför ett vägskäl. Om diskussionen stannade vid böneutrop och friskolor skulle kanske debatten inte vara behövd. Det som dock nalkas är större frågor än så. Debatten har blivit hätsk och många gånger ensidig, men ibland lyckas en röst som står för rättvisa chippa efter luft någonstans i medievågen mot muslimer. 

Vi muslimer kommer att be fem gånger om dagen, oavsett om vi får sparken från våra arbeten eller ej. Vi kommer att fasta, även om våra skolresultat försämras. Våra ärade systrar kommer att fortsätta bära hijab och niqab. Muslimen är inte nöjd med att leva sitt liv i syfte att försöka behaga ett system där rätten att lyda Skaparen fråntas oss. 

Jag skriver dessa rader i syfte att få häxjakten att upphöra, här finns inga häxor att finna! Denna totalitära intoleranta supersekularism som vissa personer vill anamma, där muslimer och andra religiösa personer inte har någon plats att leva sin tro, är misslyckad från start. De personer som bär dessa värderingar i sin råaste form är lika instängda i deras världssyn som den instängdhet de påstår sig avsky. 

Sanningen är att muslimer blev inbjudna till Sverige med hopp om att få praktisera sin religion i fred, vilket de också fick. Problemet med demokratin blottas återigen. Likt det som skedde i Tyskland på 1930-talet börjar nu en minoritet i landet att känna sig hotade. Eftersom minoriteter inte har ett garanterat skydd i demokratier, så länge majoritetens välvilja inte går före deras etnocentrism och arrogans, så ligger nu bollen i majoritetens planhalva. Marcus Storch sade det väl i Nyhetsmorgon, när han varnade för att demokratin kan urholkas och att vi inte märker detta förrän det är försent (27 september 2018). 

Jag är född och uppvuxen i detta vackra land. Vårt vackra land. Jag vet med all säkerhet att det finns problem i Sverige. Men jag vet också att många i detta land, i vårt land, är offer för den synkroniserade okunskapen om Islam som visar sig på ledarsidorna runtom i landet. Jag vet att de flesta inte har en grundläggande förståelse för vad min vackra religion lär ut. Det stämmer att vi svenska invånare skiljer oss åt i en del frågor, men det är inget som måste leda till hat. Men toleransen har sin prislapp. Ni som eftersträvar ett rättvist samhälle bör sträva efter att betala det priset, ty inget kommer gratis. 

Ni som eftersträvar ett rättvist samhälle bör sträva efter diskussion. Ifall ni istället beslutar att demonisera följarna av den muslimska tron genom att fortsätta med häxjakten och börja med inskränkningar av vårt praktiserande av religionen så kommer det leda till polarisering och slutligen konfrontationer mellan grupper. Ifall ni väljer toleransens väg så kommer det kräva att ni är ödmjuka till samtal där ni inte kommer in med en ton av översitteri. 

Ni kommer att bli attackerade av nazister som kallar er folkförrädare. Ni kommer att få sitta med muslimer och lyssna, utan att prata, i syfte att förstå och gå framåt. Om det verkligen är ett demokratiskt, tolerant samhälle ni eftersträvar så ska ni veta att det inte kommer gratis. Ni kommer att få offra er höghet. Ni kommer att få stiga ner från era höga hästar och fina plattformar och sätta er i källarmoskéer i syfte att förstå. Detta handlar inte om att ge upp sina grundprinciper, tvärtom, det handlar om att hjälpa andra att uppehålla sina principer. Detta handlar om att stå upp för olikheter och rätten att tro och leva som man själv vill. Det var väl det ni ville, eller? Eller så blir ni det ni hela tiden kritiserat: intoleranta, hatiska och bakåtsträvande. 

Om intäkten är ett fredligt och tolerant samhälle så måste kostnaden vara ödmjukhet och förståelse, särskilt i vår samtida multikulturella kontext. Ni kommer få åka till förorterna och prata med oss. Inte för att konfrontera oss och ställa krav, men för att söka vägar där vi kan mötas och förstå varandra.

© 2018 Läsarnas Fria