Orden som utmanar normen

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Rasism, sexism och homofobi hänger på många sätt samma, och finns invävda i kultur och traditioner. Alla dessa företeelser bygger på fördomar om dem som sticker ut. Att vara annorlunda gör dig alltså utsatt.

Fördjupning
Reportage

När jag var liten och läste Barnens bibel, fick jag uppfattningen att judarnas historia är början av den kristna historien och att de kristnas bibel fortsätter med Nya testamentet. Sett från judarnas håll är den tolkningen kanske inte lika självklar. Kristna förföljde judarna, de hämnades mordet på Jesus. Men Jesus var ju själv jude?

De tre abrahamitiska religionerna
Stephen Fruitman är idéhistoriker och av judisk härkomst. Kafét vi träffas på är som en glasbubbla mitt i ett matvarucentrum i närheten av universitetet.
Det blir mest att jag lyssnar. Stephen berättar om de olika stammarna i Israel, varav en grupp blev det judiska folket, som kom att flytta på sig och så småningom blev mycket rotlösa.
– Kristna är ju inte tvungna att efterleva alla buden i Gamla testamentet, men det är judarna, förklarar Stephen. Det är därför vi verkar ha fler ritualer. Som med maten, att inte blanda kött och mjölk exempelvis.
– Det är inte av hygieniska skäl, fortsätter Stephen, jag tolkar det som att man ska tänka på Gud i allt man gör. Alla handlingar påverkar ens liv...
– Som i karmaläran, fyller jag i.

Jag fortsätter med att uttrycka min besvikelse över att nazisterna missbrukade svastikan, som faktiskt är en helig symbol i Indien.
– Men det kan vi inte göra något åt vare sig du eller jag, svarar han. Nazisterna var bara värst. Innan dess hade förföljelserna pågått länge. Dessutom var det inte bara judarna som jagades under förintelsen, utan även romer och andra som inte passade in.
Den kristna häxförföljelsen av magikunniga, som var särskilt stark under medeltiden, kan liknas vid förföljelser av oliktänkande i dag. Kanske har det även beröringspunkter med de ingående utrotningarna som utfördes bland annat under andra världskriget. En gren av judendomen är den kabbalistiska läran, som förknippas mycket med magi. Den utgår från Livets Träd, vari tio portar till universum döljer sig.
Stephen Fruitman förklarar att judarnas återförening med det heliga landet har en lång historia. Innan Israel blev en internationellt erkänd judisk stat, hade judar och palestinier länge levat sida vid sida.
Konflikten i Israel och Palestina har blivit ett globalt religiöst dilemma. I Jerusalem möts framför allt tre religioner: judendom, kristendom och islam. Gemensamt för dem är att Abraham är deras stamfader.

En annan könsordning
Jag har träffat Oumar Ndiaye Kadam, en muslimsk man från Senegal. På grund av den position han har, både som invandrare och som muslim i ett islamkritiskt klimat, vågar jag inte beröra rasismen. Min inställning är istället att försöka se samhället ur en annan vinkel och ta del i hans värld.
Oumar har varit bosatt i Sverige i snart fem år och har en liten dotter. Klädd i afrikansk tunika och ett stort halsband, slår han sig ner i en fåtölj på Bibliotekscaféet i Umeå. Han säger att han saknar sin uppväxtmiljö och den öppnare attityd som människor har i varmare länder. Han vill absolut flytta tillbaka till Senegal, det har han hela tiden hållit fast vid. Att bo i Sverige är en tillfällig grej. Han upplevde ankomsten i Europa som något ”omvänt”. I en situation då människorna i Senegal skulle ha varit öppna och välkomnande, var svenskarna ganska slutna och höll sig för sig själva, tycker han. Det tog nästan tre år innan Oumar började trivas i Umeå.
– Men det blir så mer och mer.
Jag dricker läsk och Oumar har ett fat med småkakor.
– I Senegal känner jag mig helt som Oumar, men här i Sverige är det bara lite Oumar här och lite Oumar där.

Min avsikt är att se bortom stereotyperna. Många invandrare från utomnordiska länder beskriver svenskar som ”kyliga”, åtminstone vid första mötet. Vi är ju faktiskt vana vid ett kallare klimat. Oumar visar mig ett annat samhälle, som i en västerlännings ögon många gånger fördöms som kvinnofientligt och extremt patriarkaliskt. Han undervisar i afrikansk dans och arrangerar dans- och trumresor till sitt hemland. Med dansen förmedlas också den här glädjen, som Oumar säger kännetecknar Afrika.
– Jag är stolt över min kultur, säger han. I Afrika ser familjerna annorlunda ut. Man bor med sina föräldrar och syskon. Min far som är död hade fyra fruar, och de bodde alla tillsammans. Allt är väldigt annorlunda där.
En annan följd av att bo i en stor familj är att vänner kommer förbi utan förvarning, vilket Oumar tycker om. Man hälsar inte bara på en enda person, utan många samtidigt. De som har annat att göra kan gå ifrån. Men här i Sverige är kulturen i stället att man ska bestämma tillsammans i förväg att man ska träffas. Då finns inte den där naturligheten kvar, tycker han.
Den muslimska seden att ha flera fruar kommer från den tid då det var vanligt att mannen, som också var familjeförsörjaren, gick ut i krig, förklarar Oumar.
– För att deras fruar skulle ha någon som tog hand om dem, bestämde man att en man kan ha flera fruar. Man ville inte lämna sin kvinna ensam hemma när man gick ut i kriget. Därför hade man flera kvinnor, som kunde hjälpa varandra.
– För mig är det normalt, men jag vet att många här tycker det är konstigt, säger Oumar.

Han berättar hur viktigt det är i hans kultur med stor familj och nära vänner:
– Man hjälper varandra helt enkelt. Här har man inte på samma sätt som i mitt hemland ett socialt nätverk.
– Men å andra sidan saknas det socialförsäkring där, inflikar Anna, hans fru som just anslutit sig till oss.
När vi lämnar kafét tillsammans, nämner Oumar att gatulivet här är tomt.
– Hade det varit i Afrika, skulle det vara människor som sjöng och dansade utomhus. Men här ser man inte ens fattiga människor.
Mycket har att göra med klimatet förstås, på somrarna vaknar gatorna till liv mer.

Mobbaren känner sig själv utsatt
Den som har ett behov av att försvara sig känner sig säkerligen kränkt på något vis. Rickard Jonsson har i sin avhandling Blatte betyder Kompis, om maskulinitet och språk i en högstadieskola, vidrört flera problem som kan orsaka gängbildning och i förlängningen leda till diskriminering.
Han menar att det finns ett ”vi och dom”-tänkande i det svenska skolsystemet, en uppdelning av svenska och invandrade ungdomar. Under ett års tid umgicks han dagligen med en grupp tonåringar på en högstadieskola i Stockholm. I boken som blev resultatet synliggörs samband mellan sexism, homofobi och rasism, och i fokus står rasismen.

Hans bok har jämförts med Fanny Ambjörnssons bok och avhandling I en klass för sig.
– Hon har ju gjort en liknande undersökning bland gymnasietjejer, där exempelvis uttrycket ”hora” används av tjejer på gymnasieprogram med lägre status. På liknande sätt skojar invandrarkillarna här med varandra och säger ord som ”blatte” till varandra, förklarar han.
Hans metod har varit att visa intresse istället för att fördöma, och att undersöka anledningarna till killars sexistiska språkbruk. Dilemmat är som alltid att han inte vill reproducera stereotyper genom att skriva om dem, och han understryker att han absolut inte vill försvara några övergrepp.
Rickard Jonssons ställningstagande för dessa unga män är viktigt. Vi ska inte döma ut de som använder ett sexistiskt språkbruk genom att ge dem etiketten (sex)brottslingar, vi ska få dem på bättre tankar. Kanske ligger det rasistiska motiv bakom att stämpla invandrarungdomars språk som sexistiskt.

Heder och kultur
Rickard Jonssons forskning kan också tolkas som att vi måste gå in och hjälpa ungdomar ut ur vad som kan se ut som ett sexmissbruk. Men handlar ett sexistiskt språkbruk verkligen om sex, eller handlar det bara om killar som övar sig i att använda sin makt?
Jag tror att homofobi kan vara en delförklaring, liksom känslan att inte vara som andra svenskar. Pojkarna fumlar med makten i stället för att ta itu med de dagliga problemen, som att vara blatte vare sig man har rötter i Indien eller Turkiet, Spanien eller Iran.
Samtidigt måste svenska tjejer ofta jobba mot en stämpel som alltför sexuellt frigjorda.
– Dilemmat är att jag har varit tvungen att begränsa min forskning, så att tjejens och den homosexuelle killens röster inte hörs i just den här avhandlingen.

Rickard Jonsson har funderingar på ett fortsatt projekt, där han kan inrikta sig på att ytterligare fördjupa förståelsen för det som är tabubelagt och dem som själva drabbas av sexism i språket. Han intresserar sig mycket för hur språket används i strategier av motstånd, och anser inte att det är produktivt att förbjuda användningen av vissa ord. Sammanhanget är av stor betydelse. Han tar ordet ”nigger” som exempel:
– Jag skulle inte använda det ordet till en svart kille när jag själv kommer utifrån och är vit.
Men att svarta ungdomar inbördes kallar varandra så, menar han, det är deras ensak. Det kan vara ett sätt att uthärda de fördomar som riktas mot dem som svarta i ett samhälle där majoriteten är vit.
– Det blir politiskt intressant om det är den som själv drabbats av ett nedsättande ord som plockar upp det igen, tycker han.
Män med invandrarbakgrund som tvingas försvara sin heder gentemot det nya samhällets lagar och regler, kan alltså använda språket som ett milt sätt att förvara sig på.

Fi:s talesperson Stina Sundberg tycker att hedersbegreppet många gånger används på ett sätt så att både kvinnors samhörighet och överbryggade kulturella förståelser bryts.

Hur mycket av hedersrelaterat våld kan man skylla på vår svenska, västerländska samhällsstruktur?
– Inget, om vi med begreppet avser det våld vissa subkulturer från några andra länder utövar under motivet att skydda sin och familjens heder. Därutöver finns liknande företeelser i Sverige, men inget kan liknas vid varandra. Alla religioner har olika former av heder och ära som hålls högt och kvinnor är alltid underordnande i dessa system.

Hur vänder man sig till dessa utvalda grupper utan att det upplevs som rasism?
– Det är inte rasism att tala om ett politiskt förhållningssätt och våra lagar inom svenska nationsgränser. Andra nationer har andra lagar. Det är fakta och olika förhållningssätt. Inte rasism.
Gudrun Schyman, talesman för Fi, Feministiskt initiativ, klargör att det inom feminismen inte bara handlar om ”kvinnofrågor”.
– En feministisk utgångspunkt i politiken måste innebära att man också ser andra maktfrågor, det vill säga både klass, etnicitet, funktionalitet, och så vidare, och ser hur de samverkar med varandra. Det största problemet är att det ofta saknas ett intersektionellt synsätt, skriver hon i ett mejl.
– En invandrad kvinna kan till exempel bli diskriminerad både som invandrad och som kvinna.
Oavsett sexuella preferenser, kön, ursprung, kulturella sammanhang eller religiösa traditioner, ska alla människor kunna leva på samma jord. Liksom pojkarna i Blatte betyder kompis gör vi nog bäst i att bemöta människor med fördomsfulla attityder med deras egna fördomar.
Om jag omvandlar min utsatthet till något eftertraktat originellt, blir det svårt för andra att döma mig. Om jag gillar att vara queer måste andra gilla mig för det. Och om svartskallen själv är stark i sin etniska identitet och inte tolererar att vara ”den andre”, utan undersöker vad som ligger bakom detta begrepp och vilka rädslor det är uppbyggt av, kan han eller hon sedan bekämpa fördomarna.

Erika Chotai

Enkät

Erika Chotai har skrivit tre  reportage i Läsarnas Fria Tidning. Artiklarna är en del av hennes D-uppsats och nu behöver hon hjälp av dig. Allt du behöver göra är att läsa artiklarna och mejla korta svar på fyra enkla frågor till henne.

• Vad är ditt helhetsintryck (bildval, textmängd)?
• Är artikeln informativ (varför/varför inte)?
• Är det något du saknar? I så fall vad?
• Hur upplever du språket? Är det lätt/krångligt?

Skriv också kön, ålder, sysselsättning och hemort. Skicka ditt mejl till: erika.chotai@gmail.com [1]

Läsarnas Fria